Exciting times ahead!

Posted by: Sandra

oktober 18th, 2012 >> Okategoriserade

Now it is Tiina writing!

Last week was really shitty – both Sandra and me felt seriously ill with stomach aches, fever, loss of appetite and other interesting symptoms. It culminated last thursday with Sandra fainting and falling on her nose, I vomited the little water I had in my stomach, and then our neighbor doctor drove us to the hospital where we stayed all day. We were put on a drip and blood tests were taken, the nurses asked us a million questions ranging from when we were born to what religion we are part of. I got asked a more open question, like what religion do you have – but Sandra’s nurse only gave her two options ”Are you christian or muslim”? There was an eery atmosphere at the hospital – very few patients at the ward we were admitted to and where we had beds, no pillows (stolen by patients we heard), nothing on the walls, not even any toilet paper or sope in the bathroom! Our doctor came back around 16 o’clock and we managed to seem healthy enough for them to let us go home. Even though we still felt nauseous we wanted to go home badly to relax and have our own food and our own things around us.

We felt bad for a couple more days but slowly it started getting better. When my fever went down on saturday and I only had stomache ache left I went to the store to find something soothing for the stomach, like yoghurt or bananas. But behold, there were no bananas and not a single yoghurt product! I couldn’t even find crispy bread. It was frustrating to know that there are basic food I could eat that would make me feel better that I just couldn’t get hold of.

My appetite came back on sunday at my god how happy I was to feel hungry again! You take it as granted but wow how great that feeling is after not having it for a week! I still felt weak, like I had no energy and could only move slowly and trembled a little. But the more I ate the better I felt. This monday except of  having a rash I felt perfectly fine and Sandra had still a bit of stomach aches. On tuesday we both felt good again and then we starting working on our thesis again. So for the past three days we have been busy reading and writing and discussing.

This evening we finally finished writing the interview questions. Tomorrow morning at 8 we will conduct an interview with the CEO of the municipality. On monday at 10 we will interview the mayor and on tuesday at 9 we will interview the manager of finance and assets. We have been very productive I must say! Now we are excited and anxious, this is after all the most fun part of the whole thesis writing process.

Now I will go and have some oven sandwiches and then go to bed early. The sky is clear as usual full with stars I cannot recognize from home. The moon is new and the thin slice of the moon that is lit tonight is facing the ”wrong” way, it’s like a smiley face without eyes! The sky just looks ridiculously beautiful, like a movie set or something.

Nighty night,

Tiina

”Ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?”

Posted by: Sandra

oktober 12th, 2012 >> Okategoriserade

Dom tog mig till en plats där inget växte
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås

(Kent – Sjukhus)

Ungefar sa kandes det.
Tiina har matt daligt sedan ett par dagar, men jag kande inte av nagot forran i forrgar. Fick magnkip och yrsel pa dagen som gick over men kom tillbaka efter ett par timmar. Vi kande oss bada lite febriga pa kvallen sa gick och la oss tidigt. Jag vaknade tidigt pa morgonen av en sjuhelvetes vark i kroppen och av att jag var valdigt torstig, sa gick upp for att hamta vatten i koket. Minns bara hur allt snurrade nar jag stod vid koksdorren, och sa svimmade jag. Vaknade en stund senare pa golvet med rejalt ont i nasan – Tiina berattade att hon hade forsokt satta mig pa sangen men att jag hade tippat rakt fram pa golvet med ansiktet/nasan forst.
Som tur ar bor det en lakare vagg i vagg med oss, sa Tiina gick och hamtade honom. Han skjutsade oss till det lokala sjukhuset dar vi blev inlagda. Det dar med varmereglering eller AC var tydligen inte deras grej, sa det var svinkallt nar vi kom dit. De visade in oss i en sal dar vi fick sitta pa varsin stol medans typ 3 sjukskoterskor och en lakare overoste oss med fragor samtidigt som de satta dropp pa oss och tog blodprover. Minns knappt vad jag svarade forutom att jag bad om is till min nasa men inte fick det.
Senare fick vi lagga oss i en liten sal med sangar. Salen var helt kal och sangarna hade inte ens kuddar (fick veta att patienterna hade stulit dom).  Fragorna fortsatte – allt ifran fodelsedatum (tror vi blev tillfragade om det fyra ganger!) till vilken religion vi tillhorde. Dar fick vi ligga hela dagen tills var lakare kom tillbaka vid 16-tiden. Han ville egentligen att jag skulle stanna pa sjukhuset over natten eftersom jag hade spytt upp min lunch, men jag stod inte ut med tanken pa att tillbringa natten dar sa overtalade honom att lata bada oss aka hem. Blodproverna visade inte pa nagra konstigheter sa for mig kandes det battre att ma daligt hemma an pa ett hemskt sjukhus (som dessutom blev jattevarmt under dagen och gissningsvis skulle bli iskallt igen under natten).
Idag mar vi bada lite battre – har kunnat ata frukost och vantar pa en leverans med livsnodvandig glass och coca-cola fran Vanersborgarna nu, sa forhoppningsvis ar vi snart aterstallda.
Och pa tal om Vanersborgarna – veckan har ju varit fylld av moten, middagar och till och med en safari! Men det sparar jag till nasta blogginlagg.
Sandra

Fodelsedag och ny favoritstad!

Posted by: Sandra

oktober 6th, 2012 >> Okategoriserade

Underbara dagar. Livet i Omaruru puttrar pa, 37 grader i skuggan idag men konstigt nog kandes det inte sa farligt. Men aven om det inte ar nagot fel pa tillvaron har var det riktigt skont att fa aka ivag till en storre stad. Men jag ska ta det fran borjan och slanger upp nagra bilder ocksa!

Klassisk Sandratarta – Pavlova! Afrikansk tappning med gul kiwi och guava.

Fodelsedagsfirande i onsdags! Kunde inte motsta citrontradet i tradgarden sa bjod pa Pavlova med lemoncurd. Riktigt mysig kvall med Tiina, agarinnan, hennes dotter och ett barnbarn plus de tva tanterna som bor har. Blev bjuden pa farligt gott mousserat rott vin och snackade strunt.

Ingangen till vart boende med det fina Okaranjatradet.
Men resans hojdpunkt hittills var nar jag och Tiina akte till Swakopmund torsdag till fredag. Resan i sig var ratt spannande med vidstrackta vagar och en del vilda djur – sag en struts pa vagen dit och giraffer pa vagen tillbaka! Swakopmund ar Namibias nast storsta stad och gissningsvis den storsta turistorten. Ligger langs med kusten sa nar vi kom dit blaste det friska, nastan kyliga vindar. Men vi hittade ett stalle pa stranden dar det var la och hur skont som helst, sa lag och stekte i solen ett par timmar. Sag oss omkring i stan – verkligen helt annorlunda an Omaruru. Typiskt tysk arkitektur och villorna langs med strandpromenaden var lojligt lyxiga, men det var anda en trivsam kansla i stan. Otroligt vacker strandpromenad som vi tyvarr inte kunde ta nagra bilder pa (gjorde rookiemisstaget att inte ladda kamerorna innan vi akte sa bada vara kameror dog efter ett par timmar :p)
  
Glada tjejer i taxin pa vag till Swakopmund!
  
Glad Tiina pa vag till Swakop.                                            Glad (?) Sandra pa vag till Swakop.
Pa kvallen at vi middag pa en restaurang alldeles vid havet – lyxade till det med fordrinkar, farska ostron, mousserat vin och det moraste kottet jag nagonsin atit. Mycket, mycket gott! Efterat gick vi till en bar, drack en drink (blev bjuden pa nagra shots ocksa – score!) och drog sen vidare till en klubb. Ratt lugnt nar vi kom dit men det kom mer folk efterhand och blev en himla trevlig kvall. Vi pratade bland annat med en kille som bedrev eget sandboarding-foretag och det var valdigt intressant att fa hora lite om hur han (morkhyad) uppfattar segregationen. Hittills har vi ju mest traffat afrikaans/vita och man kan val saga att Jimmie Akessan stundom ligger i la nar det galler korkade uttalanden… Sa intressant att fa hora hur de morkhyade uppfattar situationen. Ush, hatar att tala om folk i sana kategorier, men har nere verkar uppdelningen vara ett faktum.
Fantastiskt vacker strand med ratt stora vagor, men bara 15 grader i vattnet. Vissa tokar badade anda.
   
Tiina pa vag ner i vattnet (det var ju vart ett forsok iaf?)

… och jag pa vag upp fran havet. Det var inte vart ett forsok.

Hur som helst.
Sammanfattningsvis skitkul i Swakop, har en kansla av att vi kommer atervanda dit sa snart vi far mojlighet. Och den gangen tar vi med en hel vaska extra batterier…
Nu: lugnt kvall med popcorn och film. Uppdateringar kommer under veckan, forhoppningsvis kommer vi borja med vara intervjuer i slutet pa veckan eller under veckan darpa, sa da lovar jag att det inte bara blir lyxiga badbilder och snack om hur soft vi har det ;)
Kramar,
Sandra

 

Photo update first week

Posted by: Sandra

september 30th, 2012 >> Okategoriserade

Livingroom

This is the side of our livingroom facing the garden and banana trees. On the opposite wall there is our kitchen with sink, mini-oven/stove, fridge, cupboards and dining table.

Bedroom

We don’t have any mosquito nets over the beds but all the windows are sealed with nets. Our two front doors have a narrow gap in the bottom which we have sealed with towels and a 1-meter long giant worm our 87-year old neighbour knits. From the bedroom there is a door to our toilet (european standard). Our inner doors look like regular wooden doors, but they are actually slide doors attached only to the roof and with no handles.

Yard

Our apartment from the outside. At the far end grandpa dog (16-year old and completely deaf) is sun bathing. In front of our windows is our janitor. The emerald green lawn has to be watered every day.

Fruit garden

There are many fruit trees in our garden. The ones in the picture are grapefruit and lemon. There are also papaya, kumquat and banana trees, as well as strawberries, grapes, a huge cactus and prickly pears (=fikonkaktus, viikunakaktus).

Sandra tanning and studying by the pool in the morning before the sun gets too hot. I’m sitting at a table under our terrace where we eat our breakfast and lunch.

Hammock

Another spot for studying. Schaffa is the owner’s dog, a 1-year old puppy but already enormous and strong, very curious and not particularly obedient to me and Sandra.

Surroundings

There are more trees than we had expected! These are among the biggest we found.

More surroundings

This red flowered tree is on the way from our apartment to our grocery shop. It was a shock to discover that the prices were actually as high as in Sweden and sometimes even higher (wheat flour and sugar were twice the price). Looking for bargains, we found though some surprisingly cheap guavas och delicious sparkling wine for 18 SEK.

On our first Saturday we took the day off and walked 4 km in the scorching sun to a local vinyard. There we were rewarded with a warm welcome by the manager, a woman who called herself a German globetrotter. Foreseeing the walk back we skipped the cactus schapps and went straight for the white wine. We stayed till closing time (at 12.30 p.m.) but luckily our host was driving her employees back to town and could give us a lift, accompanied by reprimands that we had walked the road unprotected and alone.

The taste was … intresting …

The courtyard of the vinyard, chickens strolling in the cage at the back.

After a hard day’s hiking on dusty roads I indulged myself with Game of Thrones in the hammock.

In the evening we got a surprise offer to accompany the owner of our B&B and her daughter to an aeroplane landing strip outside town where they let their dogs run wild, a great dane (big as a small horse), our Schaffa and an energetic golden retriever. The dogs met for the first time so and there was a fierce show off for who was top dog and we had to beware of the dogs who darted away at a tremendous speed, whether human in front of them or not.

After the aeroport our housing contact (the daughter of the B&B’s owner) took us for a sightseeing in town. This time of the year there is only sand in the Omaruru river. A bit away from us a group of young people had set up a volleyball net in the river sand and were playing in the sunset. After this picture was taken she took us to the part of town where most of the black population lives. It doesn’t feel good to categorize by colour but the fact is that the centre is almost only populated by people with german, dutch, french or italian origins. First we went to a black suburb, poorer but people lived in houses. For the first time I actually felt I was in Africa. The ambiance was much more relaxed and there were music and people hanging out in bars and coffee shops! Not like in the eery city centre. Nevertheless, we were adviced only to go there accompanied by someone who knew people. We then drove on with our big white jeep to another suburb, the shantytown. I have seen it before on television but it made a deep impression seeing the dwellings built with corrugated iron and other material. I can only imagine how cold it gets there at night (the temperature drops close to zero at night) and how hot it must be during the day (temperatures going up to 40 degrees). The inhabitants pay 18-23 dollars (about 20 kr) a month for the plot which includes  water. At the same time the nature showed its best side when we were there at sunset, with a full moon, the sky shifting colors and the black shadows of the faraway Erongo mountains in the horizon.

// Tiina

San(d)slost varmt

Posted by: Sandra

september 29th, 2012 >> Okategoriserade

Ursakta titeln men trots att vi befinner oss langt hemifran ar jag ju anda skriven i Goteborg…

Lordag idag sa vi unnar oss ledigt fran plugget (har visserligen bara haft en pluggdag sedan vi kom hit men anda). Tog oss anda upp tidigt i morse for en springtur vilket var hur skont som helst. Natterna har ar kyliga, ca 10 grader, sa vid 08 pa morgonen ar det typ 15 grader och perfekt loparvader! Att folk tittar pa en som om man vore fran vettet nar man joggar ratt ut i oknen ar en annan sak.

Efter en lang frukost tog vi en promenad till en vingard som ligger 4 km fran stan. I vanliga fall ar det ju ingen stracka att tala om, sa jag var inte sarskilt bekymrad – hoppade i ballerinaskorna, jeansshortsen och mina fake ray-bans sa var jag good to go. Dock visade sig 4 km i okenhetta inte vara samma sak som en frisk hostpromenad i Sverige, sa vi blev lite oroliga nar vi efter vad en evighet (las: 30 minuter) fortfarande inte hade sett skymten av nagan vingard. Sa vi stannade en familj som vi motte pa vagen, och som tur var sa den alste mannen (som for ovrigt hette Khadaffi ”- like the one you shot down, but not the same. It’s just a name”) att vingarden bara lag runt knuten. Mycket riktigt, sa till sist fick vi var sitt glas vitt vin i tradgarden. Vinet smakade for ovrigt som en blandning av California White, olja och etanol, men det var otroligt skont att fa sitta ner i skuggan och chilla ett tag.

Extra plus for att vi fick skjuts tillbaka till stan med vingardens agare som anda skulle at det hallet! Hon lat ganska orolig nar vi berattade att vi hade promenerat fran Omaruru, och menade att vi borde vara mer pa var vakt. Helt arligt ar det svart att veta hur pass oroliga vi borde vara – vi ror oss aldrig ute nar det ar morkt, men utover det kanns det inte som att vi har sa mycket att vara radda for. Staden ar valdigt lugn, alla ar vanliga och det ar svart att forestalla sig hur nagat skulle handa om man inte ar overdrivet dumdristig och typ springer in i en mork grand och ber nagan att rana en.

 

Eftermiddagen har spenderats i hangmattan och vid poolen, kunde inte ha onskat mig mer just nu. Mojligtvis lite mat da, sa ska ga in och laga middag.

 

Jattevarma halsningar,

Sandra

 

P.S. Har fatt kommentarer om jag mojligtvis har blivit schizofren som ibland skriver i ”vi”-form. Kan lugna ev oroliga lasare med att det beror pa att jag reser med min klasskamrat Tiina. Tror forresten att hon kan komma med ett inlagg snart sa hall ogonen oppna!

Forsta dagarna i Namibia

Posted by: Sandra

september 27th, 2012 >> Okategoriserade

Jag hade egentligen tankt forsoka sammanfatta hela resan hit, men det skulle bli ett sanslost langt inlagg. Sa det far bli en best och worst of-lista istallet!

 

Resan hit – worst of:

- Att jag holl pa att glomma min mobil pa taget i Stockholm.

- Att vi inte hade insett att den forsta delstrackan med flyg inneholl inte en utan tva mellanlandningar. Stoppet kl 02 i Kairo sabbade nattsomnen ratt rejalt.

- Att nar vi kom fram till Namibias huvudstad Windhoek (efter ca 30 timmar resande) hittade vi inte var kontaktperson som skulle hamta upp oss! Dessutom ville personalen inte ropa upp hennes namn for att se om hon fanns i byggnaden – She will show up, menade dom.

 

Resan hit – best of:

- Att Tiina sag min mobil och hann ta med den precis nar vi klev av taget.

- Den trevlige varden pa flyget till Kairo som forsakrade oss om att Africa is good. Skont att veta!

- Att personalen pa flygplatsen i Windhoek hade ratt – var kontaktperson var bara lite forsenad och kom till sist. Dessutom sov vi over i hennes vanners hus som var bland de pampigaste jag sett – MTV Cribs kan slanga sig i vaggen.

 

Overlag gick alltsa resan hit som planerat, och sedan igar befinner vi oss i Omaruru. Vart boende ar valdigt fint med frasch lagenhet – och ja, poolen finns pa riktigt! Ganska liten, men anda en fin pool :) Sjalva anlaggningen ar valdigt liten, det verkar bara vara vi, tva gamla damer och ett medelalders par som bor har. Men det kanns som ett valdigt bra stalle att fa studiero pa.

Daremot har val Omaruru som stad inte riktigt levererat annu – vi har knappt hittat nagra cafeer eller restauranger, och priserna ar mycket hogre an vad vi trott. Men vi har inte hunnit upptacka hela staden annu sa vi far se om vi andrar uppfattning.

 

I ovrigt borjar vi komma in i dygnsrytmen, och klimatet ar harligt med drygt 30 grader pa dagen men svalt pa natten. Finns valdigt mycket mer att beratta, men tror jag nojer mig sahar tills vidare.

Uppdateringar kommer inom kort!

 

Kramar,

Sandra

 

På allmän begäran?

Posted by: Sandra

september 24th, 2012 >> Okategoriserade

Inte för att överdriva vår roll i universum men det har inkommit en del önskemål om att hålla er där hemma uppdaterade om hur det går för oss. Så, på mer eller mindre allmän begäran, startar jag en blogg om vår resa!

 

Vad är det vi ska göra då? Och vart var det vi skulle nu igen? En FAQ-lista är nog på sin plats.

 

  • Vart ska ni resa?

Omaruru, en stad mitt i Namibia med ca 15000 invånare. Namibia ligger för övrigt norr om Sydafrika på västkusten (se pedagogisk karta nedan).

 

  • Hur länge blir ni borta?

10 veckor, vi kommer hem den 4:e december.

 

  • Vad ska ni göra där? (Den korta förklaringen tack, jag har inte hela dan på mig)

Vi åker dit för att skriva vårt examensarbete i offentlig förvaltning.

 

  • Vad ska ni göra där? (Den långa versionen tack)

Vi åker dit för att skriva vårt examensarbete i offentlig förvaltning.  Vänersborgs kommun har under en lång tid haft ett kommunalt partnerskap med Omaruru och bedrivit många olika slags projekt tillsammans. Det kommunala partnerskapet ska nu avslutas, men man vill ändå upprätthålla ett samarbete. När nu Vänersborgs kommuns arbete fasas ut har man därför valt att som sista projekt starta upp ett NGO-nätverk där frivilligorganisationer (NGO:s = non governmental organisations) ska ta över kommunens roll. Därför ska vi utvärdera hur de inblandade svenskarna respektive namibierna ser på uppbyggnaden av NGO-nätverket. Detta kommer ske genom intervjuer på plats i Omaruru, vilka sedan kommer analyseras med hjälp av programteori. (Utvärderingsterm som låter sjukt trist men är väldigt intressant.)

 

  • Hur ska ni bo?

Vi har ordnat boende på ett bed and breakfast genom kontakter. Ryktet säger att det finns såväl AC som pool där, men vi har inte sett några bilder än. Håller tummarna och postar bilder så snart vi kan (särskilt om det där om poolen utanför vårt rum stämmer – då vill vi såklart göra er lite avis).

 

  • Ska ni bara jobba?

Jag har sett The shining några gånger för mycket och vet att det där med all work and no play inte riktigt funkar i längden. Så för att undvika skräckfilmsscener kommer vi försöka njuta lite av upplevelsen också. Besök till nationalparker, ökenturer och spännande mat står bland annat på schemat! Särskilt de 2 sista veckorna kommer vi resa runt i landet och ta lite semester.

 

  • Hur varmt är det där?

Varmt. Omkring 30 grader på dagarna nu, och det går mot varmare tider. Regnperioden börjar någon gång i nov/dec, så vi kanske hinner uppleva det också.

 

Det var de vanligaste frågorna jag kom på såhär på rak arm. Kommentera om jag har glömt nåt, annars ska jag försöka hålla er uppdaterade via bloggen. Eller just det, den vanligaste frågan måste nog ändå vara Hur känns det då? Svaret är att jag nog inte riktigt har fattat att vi är på väg. Det börjar långsamt sjunka in nu när jag sitter på tåget till Arlanda, och hittills känns det himla fint! Minst sagt spännande. Men som sagt, de största intrycken lär komma på plats.

Till alla er där hemma – ha en fantastisk höst, men se till att sakna oss lite också. Så lovar jag att göra detsamma i pauserna mellan intervjuerna, solen, öknen och (förhoppningsvis) poolen.

Kramar,
Sandra

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu